”Mod är att inte vara rädd för att misslyckas.” Möt prima ballerinan Christine Shevchenko.

Christine Shevchenko är premiärdansare vid American Ballet Theatre i New York. Hon kom till Philadelphia som flykting vid 6 års ålder. Efter att ha tränat som gymnast och studerat balett i hemlandet Ukraina började hon dansa vid Pennsylvania Ballet’s Rock School och där fick hon snabbt den ledande barnrollen i Nötknäpparen.

Shevchenko började arbeta som dansare med American Ballet Theatre 2007 och blev premiärdansare 2017. I hennes omfattande repertoar finns titelroller som Firebird, Odette/Odile i Svansjön och Dryadernas Drottningen i Don Quijote. 

Inför internationella flyktingdagen har RESCUE pratat med henne om hennes liv och arbete, samt arbetet hon gör för flyktingar.

Kan du berätta om din familj? Hur var det att växa upp i Ukraina?

Jag föddes i Odessa, i en familj som var väldigt  konst- och sportintresserad. Min pappa var en välkänd gymnast och hans pappa var en sprinter. På min mammas sida fanns det musiker, skådespelare och sångare.

Min pappa satte mig i en rytmisk sportgymnastikskola när jag var fyra år gammal – kort sagt utbildade de gymnaster för att tävla i OS. Det var intensivt. Mina tidiga minnen är barn som gråter varje dag eftersom tränarna pressat alla hårt. Men det var här jag lärde mig disciplin och hårt arbete. Den skolan lade grunden för min träning för resten av mitt liv, och det lärde mig att vara en stark person och att arbeta hårt. Och att aldrig ge upp.

I samband med detta kom balettklasserna som var obligatoriska en timme om dagen. Jag älskade inte ballet förrän jag var lite äldre, då min mamma tog mig för att se Törnrosa. Vi stod bakom kulisserna under hela föreställningen på tre timmar. Jag blev hypnotiserad av de vackra dräkterna, kulisserna och musiken. Jag ville vara en del av den världen.

Du och din familj tvingades flytta till USA. Vad kommer du ihåg från den tiden?

Det var när Sovjetunionen kollapsade. Jag minns bara att Ukraina var väldigt oroligt, folk gjorde lite som de ville. Min mamma var rädd, och jag minns henne säga att hon inte ville att jag skulle växa upp i den miljön.

Vi bestämde oss för att flytta till USA på grund av att min farfar hade åkt dit tio år tidigare. 

Jag kommer ihåg att vi packade alla våra saker i väldigt stora duffelväskor. Jag kommer även ihåg en väldigt lång tågresa till Moskva, jag tror det var därifrån vi var tvungna att flyga från. Väl framme vid flygplatsen följde en lång väntan. För mig kändes det som en evighet till det att vi kom på planet.

Men jag visste inte riktigt vad jag skulle tänka då, eller vart vi skulle, eller hur allt skulle bli… Först när vi kom till USA slog det mig att vi skulle börja ett helt nytt liv där, och att det liv vi tidigare levt var borta.

Så där var du, bara sex år gammal, och som du sa så skulle du börja ett helt nytt liv.

Först hade jag inte mycket kontakt med barn eller med andra människor, inte förrän vi bosatte oss och fick reda på vart jag skulle gå i skolan och alla såna saker. Vid det här laget kunde jag inte prata någon engelska. Jag försökte komma ikapp, så jag kände mig definitivt som en outsider och jag var väldigt obekväm.

Konst och dans hjälpte mig att hantera situationen… det fick mig att tänka på annat. Vid slutet av skoldagen hade jag något att göra som var bekant för mig… du vet, något som jag verkligen älskade. Det fick mig att sluta tänka på allt annat runt omkring.

"Konst och dans hjälpte mig att överleva och anpassa mig till en ny kultur."

Foto: RESCUE

Hur tror du att de där tidiga upplevelserna har påverkat ditt liv?

Att vara någon som framträder kräver mycket mod, det stämmer för alla som uppträder. Varje gång du kliver ut på scenen, framför en publik, utsätter du dig för att bli bedömd. Du måste ha modet att kunna misslyckas. Det har varit många gånger som jag inte har gjort den bästa möjliga föreställningen eller att jag inte var nöjd med mitt framträdande. Men du måste ha modet att göra det igen och att då göra det bättre.

Jag tror verkligen att konst förenar människor, det tar dem utanför deras vardag och in i denna fantastiska värld där de kan, du vet, gräva djupt in i sina egna känslor. Den del jag älskar mest med att uppträda är att se reaktionerna på publikens ansikten. Jag är en givare… när jag gör människor glada, gör det mig lycklig.

Vad skulle du ge för råd till unga artister som är flyktingar, eller någon ung person som har haft det väldigt svårt?

Jag skulle säga att, om du har en passion, om du har ett mål… om du arbetar hårt, oavsett om saker inte blir som du tänkt eller om du misslyckas… om du bara fortsätter att försöka, kan du till slut uppnå dina mål och drömmar.

Du har blivit en del av RESCUE-familjen och arbetar nu med unga flyktingar och invandrare.

Jag har letat efter en organisation länge och försökt se vilken som skulle passa mig och det jag står för bäst. Och när jag hörde talas om RESCUE så trodde jag bokstavligt talat att det inte kunde bli bättre, eftersom jag själv kom som flykting till USA.

Det var en läskig tid för mig. Men nu får jag prata med barn som är flyktingar idag. Det är så inspirerande och så tillfredsställande att lyssna på deras livshistorier och var de kommer från och vad de vill bli i framtiden.

Jag bor i New York City, en stad som är full av invandrare och flyktingar. Det finns så mycket att lära sig om och så många olika människor som kommer från hela världen. De är kreativa, smarta personer – och de tar med sig något speciellt från ett annat land som de sedan använder för att skapa bättre saker dit de kommer.

Jag vill säga något till alla flyktingar. Att starta ett nytt liv kan verka skrämmande, det kan verka svårt, och det kanske inte är något du vill göra… vi gillar inte alltid förändringar. Men det kan vara en chans till att lyckas med det du vill uppnå. Det kan vara den galnaste drömmen i världen, men det finns nya möjligheter nu om du har modet att satsa och om du arbetar hårt, är allt möjligt.

Engagera dig

Varje år på internationella flyktingdagen lyfter vi fram flyktingar runt om i världen och hyllar deras styrka och mod. I år vill vi ge plats åt artister med flyktingbakgrund som använder sin kreativitet för att läka och föra oss samman. Genom sina målningar, dans och sång öppnar de en dörr in i sina världar och visar oss vem de är. 

Läs mer och få reda på hur du kan engagera dig.