Diala Brisly är konstnär, aktivist och flykting. Efter att hon tvingades fly från Syrien 2013 är hon nu bosatt i Frankrike. Diala använder sig av sin konst både för att konfrontera sina egna trauman och för att stå upp för mänskliga rättigheter. Hennes engagemang har lett henne till att skapa verk som stödjer kvinnors hungerstrejk i Syrien och att hålla konstworkshops i flyktingläger. Hon arbetar idag med att hålla workshops i konstterapi för barn som upplevt krig.

Dialas illustration, ”Att fly kräver mod”, öppnar RESCUEs internationella flyktingdagskampanj som i år ger plats åt artister med flyktingbakgrund som använder sin kreativitet för att läka och föra oss samman. Nedan berättar Diala hur illustrationen kom till och vad mod betyder för henne.

Mod för mig är att känna rädsla, att ha all den här oron, att ha allt detta trauma och att ändå ha energin till att fortsätta.

Jag är väldigt glad att i år vara en del av RESCUEs internationella flyktingdagskampanj, där budskapet är ”Att fly kräver mod.” Jag gillar verkligen det här budskapet för att det visar på styrka oavsett de problem som vi går igenom.

Att vara stark betyder inte att du inte är sårbar. Det är att vara sårbar, men att inte låta det hindra dig från att fortsätta. Det är mod.

I min illustration som jag gjort för RESCUE finns det män och kvinnor i olika åldrar och från olika kulturer. Det finns också en karaktär som representerar LGBTQ och även ett barn. Det är viktigt att visa solidariteten bland flyktingar. Jag tror på solidaritet mellan alla människor. Vi har gått igenom samma kamp och vi förstår varandras smärta, vi kan hjälpa varandra för att vi delar liknande upplevelser.

Att fly kräver mod - Internationella flyktingdagen
Dialas illustration öppnar RESCUEs internationella flyktingdagskampanj som i år ger plats åt artister med flyktingbakgrund.
Foto: Diala Brisly/RESCUE

En av karaktärerna i illustrationen har på sig en flytväst. För mig är en flytväst symbolisk. Media lägger ofta fokus på flyktingar när de befinner sig på havet. Men det är viktigt att förstå att krisen inte började i Medelhavet – den började långt innan det.

Från tecknade serier till engagemang

Jag växte upp i Kuwait och när jag var 10 år flyttade jag och min familj till Syrien. Jag började göra animationer för den syriska kanalen ”Spacetoon”. Jag fortsatte sedan med att arbeta som frilansare och gjorde tecknade serier, illustrerade böcker och barntidningar.

När upproret började i Syrien var vi verkligen glada över att se förändring. Vi levde i en  romantisk dröm – tills det att vi insåg att vi verkligen var begränsade. Och när vi försökte protestera möttes vi av våld. Under 2012 skapade jag min första illustration om vad som pågick i Syrien. Jag trodde inte att den skulle bli så kraftfull. Jag gjorde den för att det kändes som att jag skulle kvävas och det blev ett sätt för mig att kunna andas, att berätta vad som pågick. Journalister började dela mina målningar för att stödja sin rapportering, vilket uppmuntrade mig till att göra mer politisk konst.

Diala sitter och ritar i hennes studio utanför Paris
"Jag visste inte då att det finns något som kallas konstterapi. Men tydligen gjorde jag just det utan att veta om det." Diala använder sin konst för att utrycka sina känslor och berätta om vad som händer.
Foto: Karen Toftera/ RESCUE

Under kriget i Syrien ansvarade jag för att i hemlighet köra runt och leverera medicinsk utrustning. Men det etablerades allt fler checkpoints. Det blev väldigt farligt. Många av mina kollegor som arbetade på sjukhus och organiserade protester försvann eller blev arresterade. Vissa av dem blev tvungna att lämna för att de var svartlistade.

Jag hade verkligen tur som inte blev arresterad. Varje gång jag gjorde en leverans, sa jag till mig själv att det var den sista leveransen jag skulle göra. Så småningom rapporterade någon mig, men av någon konstig anledning kom de inte efter mig. Det var i det ögonblicket som jag insåg att jag inte kunde stanna kvar i Syrien längre. Vi kände inte att vi gjorde några som helst framsteg, vilket gjorde att många av oss kände besvikelse. Många stannade. Jag tycker att det var väldigt modigt av dem att stanna och fortsätta arbetet.

När jag tog mig till Istanbul trodde jag att jag skulle stanna där ett par månader för att sen åka tillbaka till Syrien, det var många syrier som hade samma tanke. Några månader blev till ett år, och vi började inse att kriget inte skulle ta slut.

I Istanbul hade jag svårigheter att lära mig språket och att hitta ett jobb. Jag var helt isolerad. Jag blev beroende av nyheterna och att läsa om vad som hände i Syrien. Jag brukade rita om saker som visats på nyheterna.  Det var under den här tiden som jag förlorade min bror i kriget. Det kom verkligen som en stor chock för mig, även om jag nästan hade förväntat mig det. Oavsett hur förberedd du är så hjälper det inte. Den händelsen förändrade mitt liv.

Från engagemang till samhörighet

Jag åkte till Libanon för att hälsa på mina vänner och för att besöka några flyktingläger. I ett av lägren träffade jag en tjej som också var aktivist i Syrien. Hon planerade att öppna ett bibliotek i ett av lägren. Jag erbjöd mig att hjälpa henne eftersom jag arbetade med förläggare i Libanon. Jag erbjöd mig även att göra en väggmålning i biblioteket. Jag bestämde mig för att jag skulle flytta till Libanon – här kunde jag delta och engagera mig, göra något mer än att bara sitta isolerad hemma.

Diala målar ett porträtt utomhus
"Som flykting brottas jag av behovet att behöva uttrycka och förklara mig om och om igen. Konst blev som ett verktyg för mig att uttrycka mig på, att kunna visa vem jag är. "
Foto: Karen Toftera/ RESCUE

När jag målade min första väggmålning såg jag hur mycket inverkan den hade på barnen. De älskade den verkligen och var väldigt nyfikna. Deras reaktion uppmuntrade mig till att göra fler väggmålningar.

Jag började driva workshops inom konstterapi. Många barn hade sett sina nära vänner, sina syskon dö på hemska sätt. Jag förstod då hur viktigt det är att använda sig av konst för att få ur sig all den terror vi har inom oss.

När jag kom till Europa hade jag inte förväntat mig att det skulle bli så svårt. Jag förstod att det skulle finnas skillnader, men tänkte att om jag var öppen för nya saker skulle det bli okej. I verkligheten var det enorma kulturella skillnader och även språkbarriärer. Det är många saker jag uppskattar här, men det är också många saker som jag saknar från min egen kultur.

På min egna resa inom konsten, inser jag allt mer att allt kan vara inspirerande. Tragedi inspirerar likväl som glada stunder. Du behöver inte extraordinära situationer för att bli inspirerad. När du öppnar dina ögon hittar du inspiration överallt.

Diala sitter vid sitt skrivbord och skissar
"Jag gör många skisser när jag vill illustrera eller måla. Jag måste känna att karaktärerna verkligen lever."
Foto: Karen Toftera / RESCUE

Du behöver inte vara konstnär för att använda konst för att knyta an till andra eller dig själv. Det är en frihet att måla några färger på ett papper – det räcker för att skapa gemenskap.

Det överraskar mig att se mina illustrationer över hela världen. Jag hoppas att verken kommer påverka de som ser dem. Kanske kommer det att hjälpa till att förändra stereotypen som finns av flyktingar.

Diala Brisly är en del av agenturen Agency of Artists in Exile som stödjer och lyfter fram artister och konstnärer med flyktingbakgrund i Frankrike.

Engagera dig

RESCUE är stolta över att vid årets internationella flyktingdag kunna lyfta fram flyktingar som använder sin kreativitet för att läka och föra oss samman. Dessa artister öppnar dörrar in i sina världar och kan genom sin konst, sin dans, sin sång visa oss vilka de är. De inspirerar oss och formar våra samhällen till det bättre.

Läs mer och gör något konkret idag för att stödja flyktingar runt om i världen.